ostmark

I natt hände det igen, jag blev tagen för fortkörning. Precis som förra veckan fick jag ingen förklaring till varför, utan slängdes återigen in i det där djävla tv-rummet på station, där jag fick spendera halva natten innan jag slutligen forslades bort och så småningom hem.

Saken är den att jag faktiskt höll mig under fartgränsen (90km/h). Hastighetsmätaren översteg knappt åttio på den sträckan jag blev tagen. Jag försökte förklara detta för polisen, men förgäves. Gubben var en arrogant djävel och lät mig inte yttra något. Värst var det när han tryckte upp den där jäkla alkoholmätaren i ansiktet på mig så att ärret ovanför min läpp spräcktes. Den stunden var ett råkurr inte långt borta, kan jag avslöja...

Nåja, nu sitter jag i alla fall här och väntar på bötessumman. Förra gången kostade mig det dryga tusenlappen att följa lagen, och jag förväntar mig någon liknande summa nu.

/ osten

Jag har en hund. Han heter Oden. Oden är en väldigt glupsk hund. Får han minsta nys om något ätbart, exempelvis någon rest som ligger kvar på matbordet, tar det knappt en sekund innan den är försvunnen. Oftast märker jag inget, för trots att Oden är så pass stor är han kvicktänkt, vilket betyder att han vet om Jag ser eller inte. Han planerar sina drag in i minstadetalj, den jäkeln! Men jag är, trots otaliga förluster av planerat bakfyllekäk, ändå stolt över Oden, för han är en riktigt trogen liten rott!

Men, allt är inte kalas med denna hund. I dag fick jag nämligen, efter ett besök hos veterinären, reda på att Min lille Oden har drabbats av skabb. Och inte nog med det; han har sedan ett par veckor tillbaka till mitt ovetande gått med en kvaddad lunga. Först när veterinären - för övrigt god vän till Min farbror Danne - berättade om skadan trodde jag inte på det. Jag förmodade att han hade föväxlat något papper, eller bara var fel ute. Men i efterhand har det kommit upp för mig vad som är orsaken till skadan.

För en vecka sedan var Jag ute och molade lite med grabbarna mina - dvs mina gamla lumparvänner Edd och Linus - i centrum. Vi spenderade en skön kväll tillsammans på en parkbänk där vi satt och gav komplimanger till de förbipasserande brudarna, samt halade en och annan bira. Jag vill minnas att det blev ett jäkla drag till slut när Linus hade kommit upp i varv, för han é go' när han blir påtänd, inget snack om saken. Hursom så har jag ett vagt minne av att även Oden var där. Min hund, alltså. Enligt Lisa, en gammal bekant till mig, hade hon sett oss i centrum den kvällen, och i samma veva även Oden som tydligen satt fastspänd i en lyktstolpe. Hon påstod även att han, hunden, hade skällt en del - något som jag ha svårt att tro med tanke på att han är en väluppfostrad byracka.

Hur som haver. Saken är den att jag, trots bristande minne, tror att Oden den natten blev påkörd. Förmodligen inte av en bil, utan av en moped. Han har förmodligen sett någon köttslamsa eller dyl. på gatan och sedan rusat ut. Anledningen till att jag har kommit på detta först nu är att jag för första gången på veckotal är riktigt nykter. Inte förrän i dag har jag kunnat urskilja vad som skett under de senaste veckorna, och ja, det är beklagligt att jag inte har upptäckt Odens problem tidigare. Jag skämms, ta mig fan!

Jag har ännu inte fått något besked om huruvida det blir operation eller inte. Allt jag vet nu är att han, tack och lov, inte ska avlivas. Varken för skabben eller det här.

/ en tagen Osten

Jag har alltid älskat att vistas i naturen. Det är något magiskt för mig. Därför blir jag väldigt arg när jag ser hur våra nationalparker ignoreras i regeringens miljöplaner. Utan att tänka på konsekvenserna fortsätter politikerna att undvika ämnet, som enligt deras utsagor inte är något "problem". För dem ser skogen ut som den gjorde för tjugo år sedan.

 Jag har sett dessa konsekvenser ta verkan, i och med att jag själv bor nära ett tidigare skyddat område, och nej, vi kan inte neka till att det är ett problem. Oavsett hur få träd vi hugger ned så påverkar det ändå djur- och växtlivet stort. Förmodligen har regeringens miljöansvariga ingen koll på det här med ekosysten...

Visst, vi behöver hugga skog till export. Vi tjänar bra på det. Men vi måste tänka på vår påbrå. Vi har växt upp i världens bästa land - ska vi då förstöra det? Det är befängt, helt enkelt, att det kan vara så här. Om inget konstruktivt sker ganska snart måste vi ta till hårhandskarna för att få stopp på det här. Och nej, det gör vi inte via regeringen, det gör vi själva.

Peace / Osten